Den gångna veckan.
Dag 1
Det började med att frugan ringde.. när hon hämtat plutten på dagis.. och sa att de sagt på dagis att han knappt ätit nåt på hela dagen.
*gulp*
..DET är icke normalt för vårt lilla matvrak.
Väl hemma tar hon temp och han har 39 :/
*jaja*
Jag flaggar och fixar och förbereder för VAB på jobbet..
..åker hem och pussar på litet och stort ♥
Sover inte en blund.
Är uppe 3-4 ggr under natten och servar med kärlek alvedon och blöjor till plutt som är riktigt ynklig.
Dag2
Liten är jätteynklig och febern går inte ner under 39.5
Vi ger alvedon och pussar pysslar och rår om.
Sjukrådgivningen rekommenderar att vi provar med Ipren istället.
Mkt riktigt så går febern ner litegrann och vi känner ett litet hopp om bättring.
MEN.
Febern går upp till 40.1 efter bara nån timme igen..
..men vi har is i magen och forts m alvedon/ipren och vätska.
Som TUR är så dricker han relativt bra.
Vi kyler ner honom med kalla handdukar och baddar på lilla huvudet och kroppen.
Magen hans börjar haverara efter all alvedon nu åxå.
På natten vid 2.30 vaknar han och jag går in i hans rum.
Han är kok-het.
Tar upp honom och byter en blöja och han har då 40.6.
Ger en alvedon och vi kyler honom med våta trasor.
En kvart senare är han uppe på 41.
Till saken hör att min fru är utbildad undersköterska och har jobbat inom vården både akut och på Iva mm..
.. så när HON blir orolig...
DÅ är det läge att oroa sig. :(
Frugan ringer 112 och ambulansen är framme inom banne mig 5min.
Jag hann knappt klä på mig.
Helt fantastiskt!
2 jätte gulliga amulans-killar kliver in och ser efter vår lilla älskade unge som börjar "glida bort" :(
JÄTTE otäckt!!
..när hans ögon inte hänger med när han försöker se vad som händer..
..gnyr och undrar..
..är alldeles borta..
..vad är det där för gröna gubbar som kom in i mitt rum?..
Inom några min är vi inne ambulansen och vi får båda två följa med.
Tack!!
Han ser ut som en liten fläck bara på den stora båren och ena ambulanskillen ger honom en jätte söt nalle som han svagt håller om och tittar frågande på mig..
.. - vad händer mamma?
Vi hamnar på Huddinge-barnakut.
Där kommer en syster in och tar öron-temp som då visar på 38 nånting på ena örat och 39 nånting på andra.
*garv*
- Jamen det var ju inte så farligt, va bra...säger sköterskan.
Ungen är alldeles rödflammig och hyperventilerar och är helt o-närvarande!!!!???
Öron-temp stämmer inte! Vi försöker få henne att förstå detta...men icke.
En stund senare kommer läkaren. Han tittar i öron lyssnar på lungor/hjärta osvosv...
Tittar plutt i halsen (med äcklig trä-sticka) som snällt och orkeslöst låter doktorn göra vad han vill med honom..och konstaterar att..
- Oj mmjoo han är rätt röd i halsen. Vi tar ett halsprov för streptokocker.
En annan syrra kommer in efter en stund och tar ett blodprov och ett halsprov.
Plutt ligger bara på britsen och andas snabbt snabbt.. tittar trött på oss och undrar vad som händer.
Inget av proven visar nånting och vi blir rekommenderade att bara fortsätta med ipren/alvedon och blir det värre får vi väl åka in igen. Det finns inget man kan göra mot hög feber.
:(
Efter lång väntan på taxi hem så landar vi alla 3 i vår säng vid 8.30 på morgonen.
Jag och plutt sover några timmar.
Men febern ger sig inte.
Går inte ner under 39.5 igen!
Han har nu börjat att inte vilja dricka lika mkt heller.
SÅ istället för att vänta tills han är uppe över 40 igen så åker vi in till Sacchska(?) barnakut på egen hand.
Då har han 39.8.
När vi kommer dit har bilfärden kylt ner honom lite så han dricker lite och påpekar att han är hungrig.
Frugan köper en risifrutti för sina sista mynt...men icke.
Han vill INTE äta.
Han dricker lite vatten och vi försöker tom med piggelin men inte ens det vill han ha.
Vi väntar i nästan 2h när han börjar falla bort igen.
..tar en temp och han är uppe över 40 igen.
Jag tar honom i famnen och går till sköterskorna och påpekar att han är på väg bort och vi behöver hjälp.
NU!!
De tar mig faktiskt på allvar och vi får komma in i ett rum där en sköterska gör den sedvanliga undersökningen och han bara hänger i min famn.
Hon anser att han är så medtagen att hon sätter oss först i kön och strax efter kommer en läkare in.
Han frågar div frågor och ser att Leo är JÄTTEröd i halsen....ber om att få göra samma hals-prov som de gjorde på natten om det är ok för oss för hans erfarenhet säger att de inte alltid görs på rätt sätt...
- Ok..tycker vi. Gör det.
Han säger att man inte gör så mkt med hög feber och att det inte är något farligt.
Nej det vet vi också men om ungen tappar medvetandet, inte är kontaktbar...DÅ är det allvarligt anser vi.
Vi hade ju inte åkt in om det "bara" hade varit feber!!??
Vad gör vi om det forts?
Vadå Bara att rida ut?
Vänta tills han får feber-kramper el vadå??
Vem bär ansvaret om vi blir hemskickade nu och det återigen går upp över 41??!!
Han slingrar sig på doktor-språket och blir irriterad på min frus helt relevanta frågor från en orolig förälder..
Själv står jag med en kok-het Leo i bara hänger i famnen på mig och stirrar ut genom fönstret och känner tårarna tränga fram.
Jag vägar att bli hemskickad.
Vi åker INTE härifrån med svaret - Det går över. Tänker jag.
Men när läkaren kommer in så blir diagnosen :
Kraftig halsfluss.
En rejäl streptock-infektion.
Nåt som Huddinge-jävla-fucking-akuten MISSADE!!!!??????????????
Inte så konstigt att han inte velat äta el dricka.
Han måste ju ha SJUKT ont i halsen lilla älskade barn!
Så ordination - penicillin.
Lättade och med lite hopp och nu vet vi vad det är och med penicillin i kroppen kommer han snabbt att bli bättre.
Hade Hudding gjort ditt jobb så hade han redan hunnit få penicillin en hel DAG innan och varit bättre redan nu.
Så il-fart till kvällsöppet apotek och köper Kåvepenin.
Hem och i säng med feber-trasigt litet barn med en dos penicillin i säng.
I natt sover han inne hos oss.
Vi vill ha honom nära.
Vaka.
Vårt lilla hjärta.
Dag 3
Temp har gått ner men är fortf lite loj och extra gosig.
Snorar och hostar lite.
Men humöret och ögonen är mkt piggare.
Han såg fan ut som en heroinist innan! :/
*usch*
På förmidd upptäcker frugan röda utslag på hans kropp...och hans tunga är röd.
Nåt som läkaren på Sacchska glömde fråga (vilket dom ska) var om Leo...eller jag som fött honom är allergisk mot något.
Typ penicillin.
Jag är allergisk på penicillin. Fick min 1a reaktion på just KÅVEPENIN.
*jävla idioter*
Så... iväg till vårdcentralen och byta medicin.
I med ny dos i den lilla kroppen...hans mage har typ sagt upp sig helt nu.
Febern börjar ge med sig äntligen.
Han snorar och hostar men har börjat att dricka som vanligt och försöker äta lite.
Vi ger honom vad han vill ha.
*lär väl få skit för det när han är frisk sen* ;)
Humöret är bättre = envis och viljestark *ler*
..så vi börjar känna igen honom :) ♥
Idag fyllde frugan år dessutom.
Men eftersom det brakade loss med Leo så hade alla mina fira-tankar lagts åt sidan förstås.
Jag kände att jag får ta beslutet hur vi gör under dagen.
Han blev lite piggare och medicinen hade börjat verka bra.
Så med tanke på att han var bättre och febern borta och han har börjat dricka och äta lite igen..
..så beslöt jag att vi skulle fira lite på lokala puben rakt över gatan...så vi har nära hem.
Jag hade lyckats få ihop lite folk som en överraskning.
Och min pappa kom inslagen som en present som en del i överraskningen och satt barnvakt :)
Jag var uppe och titta till plutt, tog temp och bytte blöja under kvällen.
Och vi var hemma efter 23 nångång.
Lugn med trevlig kväll.
Skönt att kunna slappna av lite efter dessa dagar som vart.
Dag 4
Febern är borta men en helt ny typ av utslag sprider sig på hans lilla kropp.
Inget som verkar klia...men nåt är inte som det ska.
Första tanken var ju förstås...fan han tål inte den här medicinen heller.
MEN.
Klok som hon är min fru...
..så kom Shalakans(?)-feber in i skallen på henne.
Vi kollar upp symtomen och hur den ter sig.
Klockrent.
Orsakas av streptokocker...ger exakta utslag som han har...och smultron-tunga.
Vi ringer till v-cent för second-oppinion...
Sköterskan ger samma diagnos men ska i sin tur också få en andra åsikt och om den är annorlunda så hör de av sig och vi får komma in.
Ingen ringer.
:)
Han börjar äta så smått nu men är fortf lite medtagen.
Han fick ett par nya skor som han strutta runt med här hemma :)
..och jäklarns vad glada vi är över det.
Och HELVETE så skönt att det *pepparpeppar* är på bättringsvägen.
Idag Lördag
Mer utslag har dykt upp men han verkar inte vara brydd av dom.
Han har ätit lite gröt.
Och börjar helt klart ha hans vanliga "åsikter" och vilja om saker och ting.
♥
Håll tummarna.
Det började med att frugan ringde.. när hon hämtat plutten på dagis.. och sa att de sagt på dagis att han knappt ätit nåt på hela dagen.
*gulp*
..DET är icke normalt för vårt lilla matvrak.
Väl hemma tar hon temp och han har 39 :/
*jaja*
Jag flaggar och fixar och förbereder för VAB på jobbet..
..åker hem och pussar på litet och stort ♥
Sover inte en blund.
Är uppe 3-4 ggr under natten och servar med kärlek alvedon och blöjor till plutt som är riktigt ynklig.
Dag2
Liten är jätteynklig och febern går inte ner under 39.5
Vi ger alvedon och pussar pysslar och rår om.
Sjukrådgivningen rekommenderar att vi provar med Ipren istället.
Mkt riktigt så går febern ner litegrann och vi känner ett litet hopp om bättring.
MEN.
Febern går upp till 40.1 efter bara nån timme igen..
..men vi har is i magen och forts m alvedon/ipren och vätska.
Som TUR är så dricker han relativt bra.
Vi kyler ner honom med kalla handdukar och baddar på lilla huvudet och kroppen.
Magen hans börjar haverara efter all alvedon nu åxå.
På natten vid 2.30 vaknar han och jag går in i hans rum.
Han är kok-het.
Tar upp honom och byter en blöja och han har då 40.6.
Ger en alvedon och vi kyler honom med våta trasor.
En kvart senare är han uppe på 41.
Till saken hör att min fru är utbildad undersköterska och har jobbat inom vården både akut och på Iva mm..
.. så när HON blir orolig...
DÅ är det läge att oroa sig. :(
Frugan ringer 112 och ambulansen är framme inom banne mig 5min.
Jag hann knappt klä på mig.
Helt fantastiskt!
2 jätte gulliga amulans-killar kliver in och ser efter vår lilla älskade unge som börjar "glida bort" :(
JÄTTE otäckt!!
..när hans ögon inte hänger med när han försöker se vad som händer..
..gnyr och undrar..
..är alldeles borta..
..vad är det där för gröna gubbar som kom in i mitt rum?..
Inom några min är vi inne ambulansen och vi får båda två följa med.
Tack!!
Han ser ut som en liten fläck bara på den stora båren och ena ambulanskillen ger honom en jätte söt nalle som han svagt håller om och tittar frågande på mig..
.. - vad händer mamma?
Vi hamnar på Huddinge-barnakut.
Där kommer en syster in och tar öron-temp som då visar på 38 nånting på ena örat och 39 nånting på andra.
*garv*
- Jamen det var ju inte så farligt, va bra...säger sköterskan.
Ungen är alldeles rödflammig och hyperventilerar och är helt o-närvarande!!!!???
Öron-temp stämmer inte! Vi försöker få henne att förstå detta...men icke.
En stund senare kommer läkaren. Han tittar i öron lyssnar på lungor/hjärta osvosv...
Tittar plutt i halsen (med äcklig trä-sticka) som snällt och orkeslöst låter doktorn göra vad han vill med honom..och konstaterar att..
- Oj mmjoo han är rätt röd i halsen. Vi tar ett halsprov för streptokocker.
En annan syrra kommer in efter en stund och tar ett blodprov och ett halsprov.
Plutt ligger bara på britsen och andas snabbt snabbt.. tittar trött på oss och undrar vad som händer.
Inget av proven visar nånting och vi blir rekommenderade att bara fortsätta med ipren/alvedon och blir det värre får vi väl åka in igen. Det finns inget man kan göra mot hög feber.
:(
Efter lång väntan på taxi hem så landar vi alla 3 i vår säng vid 8.30 på morgonen.
Jag och plutt sover några timmar.
Men febern ger sig inte.
Går inte ner under 39.5 igen!
Han har nu börjat att inte vilja dricka lika mkt heller.
SÅ istället för att vänta tills han är uppe över 40 igen så åker vi in till Sacchska(?) barnakut på egen hand.
Då har han 39.8.
När vi kommer dit har bilfärden kylt ner honom lite så han dricker lite och påpekar att han är hungrig.
Frugan köper en risifrutti för sina sista mynt...men icke.
Han vill INTE äta.
Han dricker lite vatten och vi försöker tom med piggelin men inte ens det vill han ha.
Vi väntar i nästan 2h när han börjar falla bort igen.
..tar en temp och han är uppe över 40 igen.
Jag tar honom i famnen och går till sköterskorna och påpekar att han är på väg bort och vi behöver hjälp.
NU!!
De tar mig faktiskt på allvar och vi får komma in i ett rum där en sköterska gör den sedvanliga undersökningen och han bara hänger i min famn.
Hon anser att han är så medtagen att hon sätter oss först i kön och strax efter kommer en läkare in.
Han frågar div frågor och ser att Leo är JÄTTEröd i halsen....ber om att få göra samma hals-prov som de gjorde på natten om det är ok för oss för hans erfarenhet säger att de inte alltid görs på rätt sätt...
- Ok..tycker vi. Gör det.
Han säger att man inte gör så mkt med hög feber och att det inte är något farligt.
Nej det vet vi också men om ungen tappar medvetandet, inte är kontaktbar...DÅ är det allvarligt anser vi.
Vi hade ju inte åkt in om det "bara" hade varit feber!!??
Vad gör vi om det forts?
Vadå Bara att rida ut?
Vänta tills han får feber-kramper el vadå??
Vem bär ansvaret om vi blir hemskickade nu och det återigen går upp över 41??!!
Han slingrar sig på doktor-språket och blir irriterad på min frus helt relevanta frågor från en orolig förälder..
Själv står jag med en kok-het Leo i bara hänger i famnen på mig och stirrar ut genom fönstret och känner tårarna tränga fram.
Jag vägar att bli hemskickad.
Vi åker INTE härifrån med svaret - Det går över. Tänker jag.
Men när läkaren kommer in så blir diagnosen :
Kraftig halsfluss.
En rejäl streptock-infektion.
Nåt som Huddinge-jävla-fucking-akuten MISSADE!!!!??????????????
Inte så konstigt att han inte velat äta el dricka.
Han måste ju ha SJUKT ont i halsen lilla älskade barn!
Så ordination - penicillin.
Lättade och med lite hopp och nu vet vi vad det är och med penicillin i kroppen kommer han snabbt att bli bättre.
Hade Hudding gjort ditt jobb så hade han redan hunnit få penicillin en hel DAG innan och varit bättre redan nu.
Så il-fart till kvällsöppet apotek och köper Kåvepenin.
Hem och i säng med feber-trasigt litet barn med en dos penicillin i säng.
I natt sover han inne hos oss.
Vi vill ha honom nära.
Vaka.
Vårt lilla hjärta.
Dag 3
Temp har gått ner men är fortf lite loj och extra gosig.
Snorar och hostar lite.
Men humöret och ögonen är mkt piggare.
Han såg fan ut som en heroinist innan! :/
*usch*
På förmidd upptäcker frugan röda utslag på hans kropp...och hans tunga är röd.
Nåt som läkaren på Sacchska glömde fråga (vilket dom ska) var om Leo...eller jag som fött honom är allergisk mot något.
Typ penicillin.
Jag är allergisk på penicillin. Fick min 1a reaktion på just KÅVEPENIN.
*jävla idioter*
Så... iväg till vårdcentralen och byta medicin.
I med ny dos i den lilla kroppen...hans mage har typ sagt upp sig helt nu.
Febern börjar ge med sig äntligen.
Han snorar och hostar men har börjat att dricka som vanligt och försöker äta lite.
Vi ger honom vad han vill ha.
*lär väl få skit för det när han är frisk sen* ;)
Humöret är bättre = envis och viljestark *ler*
..så vi börjar känna igen honom :) ♥
Idag fyllde frugan år dessutom.
Men eftersom det brakade loss med Leo så hade alla mina fira-tankar lagts åt sidan förstås.
Jag kände att jag får ta beslutet hur vi gör under dagen.
Han blev lite piggare och medicinen hade börjat verka bra.
Så med tanke på att han var bättre och febern borta och han har börjat dricka och äta lite igen..
..så beslöt jag att vi skulle fira lite på lokala puben rakt över gatan...så vi har nära hem.
Jag hade lyckats få ihop lite folk som en överraskning.
Och min pappa kom inslagen som en present som en del i överraskningen och satt barnvakt :)
Jag var uppe och titta till plutt, tog temp och bytte blöja under kvällen.
Och vi var hemma efter 23 nångång.
Lugn med trevlig kväll.
Skönt att kunna slappna av lite efter dessa dagar som vart.
Dag 4
Febern är borta men en helt ny typ av utslag sprider sig på hans lilla kropp.
Inget som verkar klia...men nåt är inte som det ska.
Första tanken var ju förstås...fan han tål inte den här medicinen heller.
MEN.
Klok som hon är min fru...
..så kom Shalakans(?)-feber in i skallen på henne.
Vi kollar upp symtomen och hur den ter sig.
Klockrent.
Orsakas av streptokocker...ger exakta utslag som han har...och smultron-tunga.
Vi ringer till v-cent för second-oppinion...
Sköterskan ger samma diagnos men ska i sin tur också få en andra åsikt och om den är annorlunda så hör de av sig och vi får komma in.
Ingen ringer.
:)
Han börjar äta så smått nu men är fortf lite medtagen.
Han fick ett par nya skor som han strutta runt med här hemma :)
..och jäklarns vad glada vi är över det.
Och HELVETE så skönt att det *pepparpeppar* är på bättringsvägen.
Idag Lördag
Mer utslag har dykt upp men han verkar inte vara brydd av dom.
Han har ätit lite gröt.
Och börjar helt klart ha hans vanliga "åsikter" och vilja om saker och ting.
♥
Håll tummarna.
