Jag sitter lite och funderar...

Hur ego/självfokuserad/självcentrerad får man vara?
Hur mycket anses vara ok att satsa/fokusera/lyssna och göra allt utifrån sig själv?
Att sätta sig själv i första rummet?
Att göra det som känns rätt för en själv?

??????????????????????????????????????????????????????

Personligen så har jag varit tvungen att vara relativt...eller fel...jävligt fokuserad på mig själv i vissa avseenden under det år som varit.
Det har för mig varit tvunget och inget jag har kunnat prioritera bort för någon annan.

Hur har det påverkat andra?
...jag vet faktiskt inte riktigt...ska jag ärligt säga.
Just pga att jag fokuserat så mycket.

Hur jag TROR det påverkat andra?
..jaa..
De flesta har nog inte märkt av ett skit.
De som känner mig...ja kanske har de sett en förändring hos mig?
De som står mig närmast...de VET jag har sett och ser hur jag förändras.
Men de har också fått stå vid sidan om och se på mycket.
Och jag vet att det har gjort ont...men jag hoppas att resultatet är en läkande gren att hålla i.
Jag tänker inte be om ursäkt för att jag behövt den här tiden.

Men jag ber om ursäkt för att den, för er, har gjort ont.

Vad är viktigt?
Det som är viktigast är att JAG vet och står fast.
Nästan lika viktigt är att de som står mig närmast också ser att jag vet och står fast.
Sen vad andra tycker...är något jag lärt mig...inte så viktigt.

Jag har tidigare brytt mig väldigt mkt om vad andra tycker/tänker om mig.
Jag har visserligen verkligen inte alls, på många sätt, betett mig så...

I know.
Men så har det iaf varit.

NU kan jag inte göra så mkt åt vad jag gjort.
Folk kommer alltid ha sina åsikter..på gott och ont.
..antingen bryr de sig om att informera på något sätt mig om vad de tycker.
..eller så skiter dom i vilket för att jag inte är viktig för dom.
Och så får det vara.
Jag resonerar likadant.

Det JAG kan göra något åt är hur jag vidare beslutar att leva.
För mig.
Och inför andra.

De som är viktiga för mig/bryr mig om/tycker om/älskar...kommer ALLTID att få min sanning.
Jag räds inte konflikter eller att säga vad jag tycker/känner längre.
Det som är viktigt dock är att vara ärlig med hjärtat.
Med ödmjukhet. Lyhördhet.(heter det så?)

Ärlighet kan göra ont. Sanningen kan riva upp stora sår.
Därför är det SÅ viktigt att vara ödmjuk.

Och framför allt veta att :

MIN sanning är INTE alla andras sanning.


Jag kan som många tycka att sk nyår-löften är dravel.
Löften kan ges när som, vilken dag som helst.

Men jag kan köpa själva tanken.

Att börja om.
Se framåt.
Leva i nuet.

Göra om.
Göra rätt.

DET är mitt löfte.
Idag. Den 2a januari
kl. 9.30
2010.

-------------------------------------------------------------------

Har du orkat läsa till hit?
Tack.

Det betyder mycket för mig.

..och jag hoppas du kan ta till dig det jag skriver.
Och kanske bolla tillbaka på Dig?

Hur självfokuserad är du?
Hur tänker du?
Hur dömer du andra människors handlande?

Hur har DITT handlande påverkat andra tror du?
Om DIN sanning...inte alltid är andras sanning och/eller verklighet?

Är "alla" verkligen så "elaka och oförstående"?
Är det "alla" andra som gör "fel"?

...kan du se dig själv i spegeln och säga:

-" Jag står utan skuld inför mig själv och andra." ?

Mitt råd till Dig.
Våga vara ödmjuk mot dig själv.
Se dina brister.
Använd dina styrkor att förändra dig.
Skyll inte på andra.
Du gör själv dina val.

Orkar du inte?

Räck ut din hand.

E.