Jag är så stolt över det jag har.

Där jag är precis just nu är där jag velat vara i hela mitt liv.
Den tanken är helt svindlande egentligen.
Att ha kommit dit jag strävat efter i 36 år.

Jag har den vackraste människan på denna jord som älskar mig. MIG!!

Jag Älskar någon på ett sätt som är fullkomligt utomjordiskt kosmiskt starkt.

Jag bor i en supermysig lgh.

Jag är mamma till den sötaste finaste pojken som någonsin fötts.

Jag har ett jobb jag trivs skitbra med.

Jag har vänner...RIKTIGA vänner.

Jag har en familj som stöttar mig.

Jag tänker inte hålla käft om att jag är lyckligt lottad.
Jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag har det bra.. för att jag kommit hit i livet.
För att mitt samvete äntligen är rent men med stora stora ärr och en otrolig ödmjukhet mot de människor jag trampat och sårat under åren som förlåtit och finns kvar.

För att jag jobbat för att komma hit med allt stöd och den hjälp jag behövt och behöver.

Mitt liv är inte perfekt, men det är MITT liv.

Och jag kunde inte vara mer stolt.

JUST nu.